
Det fanns ett rum i min famors hus som alltid betydde mycket för mig. Det var blått med vita korgmöbler och saker vi hade samlat ihop på loppmarknader i trakten. När min farmor gick bort fick jag mattan som låg i det rummet och jag märkte att hela atmosfären kom med den. Jag har inga foton av rummet, bara minnesbilder.
I det här projektet valde jag att testa dessa inre bilder för att se om jag kunde återskapa känslan av något som egentligen är omöjligt att nå. Jag använde en del av mattan för att göra ett objekt som kunde ha varit i rummet men aldrig var det, ett minne som aldrig existerat.