När vi blev ombedda att göra ett verktyg för att leva började jag med att definiera vad det är att leva, för mig.

“Att leva är att överkomma svårigheter och problem”.

Efter det definierade jag vad som är problem och efter dem försöka hitta verktyg för att komma över dessa. Jag valde att fortsätta med minnen som verktyg, de ger oss styrka och perspektiv i våra liv.

När jag var liten kröp jag länge, nästan för länge. Hos min farmor i Skåne kunde man antingen krypa på skrovliga stenar eller på stickigt gräs med barr och kottar. Jag ville återskapa känslan av att gå på den gräsmattan i ett försök att återväcka minnen.

Baserat på detta gjorde jag en taktil research över material och tekniker. Jag valde att arbeta med “onaturliga” färger för att koppla bort den omedelbara tanken till en verklig gräsmatta.

Processen ledde fram till ett material-bibliotek över använda material samt ett stort urval av material-prover med olika tekniker och material.

Under arbetets gång så började det jag hade samlat ihop att spreta, de betydde inte alla samma sak. Jag sorterade bort de som inte betydde något och samlade samman de andra till ett bibliotek.

Genom att skriva ner vad materialen betydde för mig så kunde jag också definiera vad jag hade hittat i de kompositioner jag hade gjort.

Gräset på framsidan av huset var stickigare, bränt av solen och väl ansat. Marken sluttade i riktning mot havet och vinden fick med sig lukt av tång.

På baksidan var det skuggigare och marken var ojämn, det fanns många ställen där man inte kunde klippa gräset. Under bänkar och runt buskar växte det mjukt och fuktigt gräs som blev varmare på eftermiddagen. Barren var inte lika stickiga där och kottarna, de hade jag nästan glömt.

Baserad på denna research gjorde jag två mattor, en för baksidan av huset och en för framsidan.